Sara Rasmusson

Solen skiner, himlen är blå, vattnet är varmt och det är 25+ i luften. Dina shorts kommer fram, dina tunna linnen byter ut dom tjocka tröjorna och det enda du letar efter i affärerna är snygga bikinis. Det är sommar och du klär dig bara lättare och lättare för varje dag. Linnen med mycket urringning, näst intill magtröja, djup under armarna och låg rygg. Shortsen är så korta så man nästan ser rumpan, fickorna sticker ut där fram och kanske har du satt dit några nitar också. Eller varför inte en enkel sommarklänning? Utan axelband, kort och i olika färger. Känner du igen dig? Det gör inte jag.

Långärmade tröjor, hög i halsen, kort över magen om det går och så tunn som möjligt. Jeans, harremsbyxor eller leggings. Ska det vara klänning blir det en lång, långa ärmar, så hög i halsen det bara går och kanske till och med ett par leggings under. Nu börjar det kännas mer som min vardag.

Allt är inte som det alltid ser ut. Jag är jäkligt positiv av mig, klistrar på ett leende och glömmer allt för en stund. Jag är bra på att dölja det jobbiga. Det som kan få mig att ligga och gråta i sängen flera timmar. Jag trycker bort det så mycket det går, hoppas på att det ska gå över, låtsas som det inte finns. Låtsas som jag inte bryr mig. Men det kommer tillbaka och biter mig i arslet.

Kläder, det är en jävligt stor grej. Man ska ha det senaste, det snyggaste, det ska vara något som får folk att stanna upp och titta på dig, det ska visa vem du är och det ska oftast vara mycket hud. För er ja. Inte för mig. För mig ska det vara snyggt, det senaste, nåt som får folk att stanna upp, något som visar vem jag är. Men framförallt - så täckande som möjligt. Jag har tagit ett stort steg det senaste året. Och jag är stolt! Men vissa dagar önskar jag att jag kommit längre.
Men för att se det positiva:
• Jag har gått från att ha en Palestinasjal på mig 24/7 till att ha tjocktröjor med krage ända upp till hakan.
• Från tjocktröjor med riktigt hög krage till tjocktröjor med hyfsat låg krage.
• Från tjocktröjor med låg krage till tjocktröjor/tröjor och en tubsjal till.
• Från tubsjal till långärmade tröjor/tjocktröjor med så hög hals jag kan.
• Från allt det här till att idag kunna gå med långärmade tröjor, lite uppkavlade, med ändå lite urringning.
Jag är stolt, det är jag verkligen. Det är inget litet steg jag tagit. Men ibland önskar jag verkligen att jag hade kommit längre, eller att jag inte hade behövt hålla på så här. Att jag också kunde gå i korta shorts, tunna linnen och fina sommarklänningar.

För de mesta bryr jag mig inte om att andra klagar på att det är varmt, att dom inte vet vad dom ska ha på sig eller att dom inte hittar nåt snyggt i affären. För de mesta. Men ibland kan bara en liten kommentar om att det snygga linnet inte finns i rätt storlek få hela min dag förstörd. Och jag har vissa kompisar och folk i min närhet som verkligen tänker på det. Medvetet eller omedvetet vet jag inte. Men vissa kommenterar det nästan aldrig, och när dom gör det kan man nästan se på dom att dom kände att det vart en fel kommentar. Sen finns vissa, mest dom som inte känner mig lika bra eller som inte har känt mig lika länge som inte tänker på det. Och jag säger inte att dom gör nåt fel med det. Herregud, alla klagar, vi är människor. Men tyvärr blir det dom som gör min dag sämre, utan att dom menar det. Och det är ju inte alltid heller så kul.

Men som sagt, för det mesta funkar allt. Det blir nu på sommaren när det är så fruktansvärt varmt som allt kommer över en. Jag kan inte gå runt i dom kläderna jag vill, eftersom jag inte känner mig bekväm i allt. Och ja, ibland är det förjävligt.

Början av 2012: